Det nya årtusendet drar sina första andetag, stojet och uppståndelsen avtar efterhand och världen gick inte under trots allt! I februari 2000 drog sig en grupp tonåriga folkmusikentusiaster tillbaka i Pelimannitalo i Kaustby – den finländska folkmusikens hjärta. Violinerna sjöng, musikaliska tankar flög, nya stycken lärdes frenetiskt in, en genuin passion för den nordiska traditionella musiken var påtagligt närvarande. De första demobanden spelades in och planer drogs upp. Gruppen började kalla sig Frigg.

Gruppens besättning tog slutlig form med fyra violiner, stränginstrument och kontrabas. Våren 2002 utkommer den första skivan och Friggs namn börjar allt oftare dyka upp i samtalen bland nordiska folkmusikaktiva. Norden krymper snabbt och gruppen blir snart bekant med de europeiska folkmusikevenemangen.

Ensemblen får upp farten och aptiten växer, musiken lever och tar nya riktningar och nyanser: publiken beundrar gruppens förmåga att svepa med lyssnaren i en traditionell finsk polska, bluegrass och balkanrytmer, till och med konstmusikaliska sfärer, allt i en och samma spelning; som om flera olika ensembler stod på scenen. Det samstämda spelet och den smittande glädjen på scenen gör intryck. Frigg lyckas på sina spelningar måla upp hela landskap och erbjuda lyssnaren en paus från världens gråhet. 

Frigg gästar WOMAD-festivalen på inbjudan från BBC, besöker Rainforest World Music Festival i Borneos regnskogar, turnerar i Japan och Australien. Den nordiska folkmusiken kryddad med bluegrass går hem i Nordamerika och delstat efter delstat får ta del av Friggs framfart. Som pricken över i bjuds gruppen in för att framträda på Telluride Bluegrass Festival, bland världens främsta rootsmusikensembler. Utöver sina egna konserter genomför gruppen flera storskaliga projekt tillsammans med symfoniorkestrar, körer och blåsensembler. Ny musik publiceras i jämn takt, skivor lyfts flera gånger fram i Roots, Songlines, Rhythms.au och andra världsmusikportalers listor över bästa skivor och i lovprisande recensioner.

Två decennier, tio skivor, ungefär 1000 spelningar i 30 länder och tiotusentals kilometer senare är samma passion fortfarande närvarande. Violinsoundet som nu blivit ett begrepp, stränginstrumentens och kontrabasens puls skapar fortsättningsvis nya fåror, som en vårlig fjällbäck vars källor är välbekanta.